tisdag 28 juni 2011

Små utdrag från nya berättelsen! :)




Man kan alltid drömma men varför drömma när man blir så otroligt besviken när det går helt åt skogen. Det är därför jag alltid gå in med inställningen ”det kommer gå åt helvete” för då kan det helt enkelt inte gå sämre. 

Det är inte meningen att jag ska vara osäker, att jag ska vända andra kinden till eller ens tänka tanken på att glömma vad jag en gång varit. Det är inte heller meningen att jag ska hålla på så här. Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen, men vad är sanningen och vad är lögnen? Jag vet inte längre vad jag vill. Kanske har jag varit den där lilla snälla tjejen allt för länge, kanske har jag aldrig varit en.

Du är tjock, du är ful, du duger ingenstans, varför ens försöka om jag inte får en chans? Allt man kan göra är att sitta och titta på, när människorna älskar och bara håller på. Skrik på mig, slå mig, kalla mig vad du vill, det spelar ingen roll mer, det gör mig ingenting. 


Jag trodde verkligen på dig, jag trodde allting skulle ordna upp sig mellan dig och mig. Men de var inte jag som förändrades, de var du. Jag lovade att aldrig lämna dig och de gjorde jag inte, du har lämnat mig. Jag sa att jag aldrig skulle svika dig o de gjorde jag inte, de gjorde du. Tanken av att förlora dig helt, jag hatar den.

Det finns så mycket som borde gjorts och göras, men som glöms och glömdes bort eller helt enkelt struntades i. 
Ska jag vara ärlig så ja, ibland eller för det mesta hatar jag mitt liv. Det patetiska lilla liv jag byggd upp utan en första hjälpen låda, bara en låda full av känslor, tårar, rakblad och en och annan kniv. Ingen livboj, kompass, karta, cement, inte ens ett rep! Ingenting som kunnat hjälpa mig hitta tillbaka till stigen på vägen mot det självförtroendet jag verkligen önskar mig, det livet jag var på väg mot. 
Ingenting som kunnat hjälpa mig bygga upp min mur som skyddar mig mot främlingar, grupptryck och dörrknackare!
Hur kan jag vara nöjd med det jag har när jag inte har något som ingen annan har?



Tell me about those nights you stayed awake 
Tell me about those days you hated me 
Tell me how you'd rather die alone than being stuck here with me 
And maybe you've fallen down 
And maybe you, you took the long way home 
But baby, you could never love you, like me 
And one day this will fade away 
In the mirror, you'll see your smiling face 
And standing next to you will always be me.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar