Lost without you

Orkar inte uppdatera, nu vet ni att jag lever i alla fall men att jag har allt för mycket annat att göra och tänka på.

buhu då, fjortis eller nå. 

The journey of your life

Halloj.

Lite stolt och nöjd tjej här, om man nu får vara det i dagens samhälle.

Var och gymmade i tisdags med David och bjur, sen var jag i onsdags efter skolan i väntan på musikalträningen, dock var jag själv och gymmade, men fick mer gjort så^^

Igår somnade jag vid 10, fixade mig och åkte till skolan med robban, åt en banan på musikens hus i väntan på min sånglektion, jag som inte ens äter frukost?! Efter sånglektionen hade jag rast 50 minuter så gick ner till skolan och pratade med David en sväng och sen gick jag o Renée tillbaka till musikens hus igen. Hade bara prat under ensemble lektionen, så vi hade lektion i typ 20 minuter sen fick vi lunch. Efter det hade vi kör, i typ 1 timme och sen 1 timmes rast till estetisk kommunikation där vi bara tittade på bildspel, sen fick vi sluta 14:50 ungefär, chill chill.

Åkte hem med Rebecca och hennes far, och när jag kom hem kokade jag te och åt ett äpple, mysigt värre. 

Har precis gjort färdigt en uppgift som vi haft i naturkunskap, den blev lite längre än jag trodde den skulle bli, vi skulle försöka skriva minst 5 sidor iallafall, nåja, läraren kan väl inte klaga om jag gjorde 3 sidor extra, hoppas jag iallafall :D 

Nå nu ska jag bädda ner mig i sängen och läsa, godnatt! 

Hopplös.

Här låg jag till sist, på sjukhuset, i sängen, kände hur sjukdomen tagit över mitt liv totalt, jag förstod vid samma ögonblick jag kom dit, det är här jag kommer att dö, det är nu sjukdomen skulle ta mitt liv. Jag kände min pojkväns varma hand mot mina kalla händer, jag kände hur han skakade av rädsla, eller kanske var det jag, utan att jag själv visste om det. 

Det stod och pratades om det överallt, i tidningar, självbiografier, dokumentärer, bloggar och internet överhuvudtaget. Stackars människor, att man kan bli så sjuk, bara för att man inte äter eller äter för lite. Det händer bara kändisar och modeller, som har för mycket att tänka på, som är för stressade och pressade. Som har för mycket krav på sig att det helt enkelt inte klarar av det längre och tar ut det över maten istället.

Men lilla jag då? Jag som varken är modell eller kändis, hur hamnade jag hit? Varför fick jag sjukdomen jag fruktat så länge jag kan minnas. Men nu låg jag här, liten och blek, kände hur hjärtat slog fortare och fortare, kände hur det blev allt tyngre att andas, kanske var det ännu en ångestattack, kanske var det någonting annat. Sjukdomen som kom från ingenstans skulle snart försvinna, och ta mig med sig. Anorexia är ingen lek sa dom, man kan dö av det sa dom, och det var nog det jag var på väg att göra..

Börjat på ännu en ny berättelse, har haft början i huvudet flera månader nu, haha :) 

En liten "tjuvtitt" om någon skulle vela läsa. 

,

My scars remind me that the past is real.

-

,

Godnatt..

Everybody talks

Nej jag är inte död, har faktiskt tänkt blogga hela veckan, har bara varit för lat för att faktiskt göra det.
Lite snabb uppdatering då.. Måndag-onsdag var vi musikesteter på folkets hus o repade, onsdag hade vi föreställning och fick sen helg redan på onsdag kväll, otroligt skönt.
Igår var jag och firade rebecca som fyllde 18!:) Tidigare idag var jag och såg film hos David med han, bjur & Simon. Saknar älskling som fan, ändå har han "bara" varit borta en vecka..
Nå lite bilder från igår då.

❤

Är man dag & datum vild så är man, ett halvår med hjärtat idag, älskar dig mest!

Lördag.

Godmorgon. Vaknade halv 10, sjukt irriterande med tanke på att det inte vart så mycket sömn inatt..
Igår slutade jag 13:40, for till gymmet & gymmade med Paulina när hon slutat skolan, sen ringde älskling och frågade om jag gymmat klart, så han och hans mamma plockade upp mig så for vi och köpte pizza, nyttiga jag..
Efter det tog vi det bara lugnt och myste på den sista timmen han blev kvar i Kalix.. Alltid lika jobbigt och se honom packa, alltid lika jobbigt att säga hejdå..❤
Nå det är ju bara 3 veckor, "bara".. Nå det kunde ju varit värre, har iallafall haft en underbar tid med hjärtat! Skickade med en alla hjärtans dag present åt honom, han är ju inte här när det är så..
Förövrig har vi hållit ihop i ett halvår snart, även om han nu har varit borta den mesta tiden, men vad gör egentligen det när man älskar varandra, då klarar man allt. Visst det är jobbigt, men det är värt det.

❤

-

Mamma, jag älskar dig
Men jag orkar inte mer, jag vill gråta i din famn
Mamma, jag älskar dig
Men jag känner mej så trött, jag vill somna i din famn
I din famn..