Jag är nog den jag är för att alla andra roller blev upptagna, jag är inte tjejen i filmen som sitter bakom hörnet och röker, eller hon som sitter och dricker med sina vänner och knappt kan vänta på fjortisfyllan.
Jag är tjejen som står på scenen, hon med drömmen. Hon som vågar stå för vad hon säger, hon som vågar stå för vem hon är även fast hon inte riktigt vet det själv, men som ändå vågar stå för det.
Tjejen som har dåliga dagar, precis som alla andra. Hon som inte behöver dricka för att ha roligt och för att kunna skratta, hon som vågar vara den hon egentligen är och inte behöver oroa sig för grupptrycket för hon vet att hon klarar av att stå emot det, hon som vet att hon klarar allt bara hon verkligen vill.
Hon som inte är populärast av alla snygga tjejer, men som ändå vet att hon har underbara kompisar som hon skulle göra allt för och som hon älskar.
Jag skulle vara glad av att kunna säga att tjejen på scenen är jag, men vem vet, en dag kanske det är jag, om jag har tur, jag är envis, jag klarar det här.
Sanningen är kanske inte alltid det roligaste att säga, men det är det bästa, när det väl kommer till kritan är det alltid bäst att ha rent mjöl i påsen.
Visst, jag är inte den snyggaste tjejen i världen, den som går snyggast eller säger rätt saker vid rätt tillfälle, hon som alltid hänger med på fester och super sig full. Jag är inte tjejen som är otrogen eller hon som strular med varenda jävel, eller tjejen vars bästa vän är spegeln.
Men jag är den jag är, och det kan ingen utom jag själv ändra på.
Btw, bra jobbat till er som orkade läsa det här, hehe! :)
skrivit själv ? :)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJo det har jag :)
SvaraRaderaSv. Tack så mycket :) ha det bra
SvaraRadera