..

Även om jag vill just nu, så kan jag inte ljuga. Jag kan inte ljuga när du frågar mig hur jag mår, jag kan inte säga att allting är bra och hoppas att du tror på mitt leende. Jag kan inte ljuga och säga att jag inte gillar dig, det vore årets lögn.

Ibland önskar jag faktiskt att spegeln kunde ljuga, så att man slipper bli så ledsen varje gång man ser sig själv i den. 

Ibland eller oftast önskar jag att man inte behöver tvivla på kompisarna. Att man alltid vet vars man har dom och att man alltid kan vända sig till dom när man behöver dom eller när tårarna aldrig verkar ta slut. 

Man ska inte behöva vara rädd för att berätta hur man mår till någon man litar på, men ändå är man det. 

Man ska inte behöva vara rädd när man är sig själv, men ibland är man det också. 

Man ska inte behöva vara ett andra,tredje,fjärde eller till och med femte handsval, men ibland är man faktiskt det också. 

Det är så mycket just nu, vill bara skriva ut allting. Men jag vet att jag inte kan göra det. Jag vill skriva ut hur jag egentligen mår. Men jag vet att jag inte kan göra det heller. 

Jag vill bara ringa någon nära kompis och gråta ut, men det skulle inte heller kännas bra. 

Jag skulle kunna gå och sova nu, men då går resten av natten till spillo. 

Jag vet helt enkelt inte någonting just nu.. 

Det känns inte bra det här, det känns som att jag har svikit den enda jag verkligen litade på till 110%. Den jag kunde ringa och gråta till utan att ens behöva vara rädd eller osäker.

Den jag älskade mer än mig själv.

Den jag saknar och älskar sjukt mycket. 

Jag är rädd för mig själv, för dom beslut jag tar..