Ibland är det svårt att sätta ut en punkt, istället sätter vi ut ett kommatecken och förlänger något som kanske borde tagit slut för längesen.

Hallå där.

Lördag idag, julkänslorna är på topp och nu är det inte så himla länge kvar tills min pojkvän kommer hem! Försöker tänka positivt iallafall..

Piercat läppen igår, bara för att jag kunde och inte hade så mycket bättre för mig, ha velat ha det nu ett bra tag så passade på att göra det. Nu dan efter känner jag mig som Kissie.. Ganska svullet men ja, vad mer kan man förvänta sig. Sjukt nöjd iallafall, hoppas bara att jag lyckas hålla de rent så det int blir infekterat eller stöts ut. 

Idag vaknade jag vid 9 av att älskling ringde, alltid lika mysigt att vakna till hans röst❤

Sen gick jag ner och tog medicinen, tvättade piercingen och efter det kunde jag äntligen äta min efterlängtade sallad! Har även hunnit baka pepparkakor med Dennis och övningskört till stan och fira morfar:) Just nu är jag barnvakt till min sovande lillebror som ligger 1 meter ifrån mig. Har alldeles nyss rengjort piercingen och gjort mig redo för natten, trött tjej.
Allt för mig!

Vinden står still tunga hänger skyarna som regn som aldrig kommer ner det här är hur du blev.

Saknar min pojkvän otroligt mycket., helt sjukt.. Har vart utan min halva i snart 1 månad.. känns så skönt att kunna säga att han kommer hem om ca 3 veckor. Distans är verkligen jobbigt, men det är verkligen värt det. Vi har snart vart tillsammans i 16 månader, 16 underbara månader, det är så härligt med kärlek❤ 

Just nu ligger jag i sängen, lyssnar musik eller ja, försöker, min mage överröstar Lars Winnerbäck, som vanligt.. Vet inte hur många gånger jag ätit idag, eller försökt iallafall, less.
Har förövrigt vart rökfri i över 24 timmar, utan utbrott också, vad fan har hänt?!

Imorgon är jag, precis som alla andra på Furuhed ledig, såå skönt! Trotts det ska jag försöka sova
nu så jag slipper höra min mage, orkar verkligen inte gå ner och hämta nått att äta igen, lär dock må skit imon, men den smällen får jag ta, sängen är för mysig för att lämnas!

-

Söndag idag, igen. Helgen har jag tillbringat i Kalix hos David :) I fredags kväll for vi ut och grilla, i det iskalla vädret, höll på att dö.. Sen for vi vidare till Alexander där det var lite folk, skjutsade in dom till Lilla och sen gled vi runt och träffade Jim som vi var med någon timme innan vi skjutsade hem Bjur och for till David och sov. Lördag for vi till folkan vid 1 då det var soundcheck, sen for jag och reneé och åt, innan vi drog vidare till stallet för att sen fara och spela. Resten av kvällen chillade vi hos David, såg en film som jag självklart slocknade till, haha så jävla typiskt mig.. Kom hem idag vid 3 tiden, har int gjort nått, de är ju ändå söndag.. så då kan man lika gärna ta det lugnt.

Just nu sitter jag och funderar och allmänt deppar. De första 4 ynkliga dagarna jag tagit min medicin har jag gått ner 2 kilo, medicinerna gör att jag tappar aptiten helt och int är sugen på att äta någonting.. Och när jag äter mår jag illa istället, känns ju sådär skitbra.. -.- Nu har jag snart tagit dom i två veckor och jag hoppas verkligen att jag får tillbaka någon matlust snart, alla mina jeans har blivit för stora.. och jag orkar verkligen inte gå runt och vara hungrig hela jävla tiden. Usch så less jag är..
Aja nu ska jag sluta klaga.. Det kunde ju vart värre, får nog ändå vara glad över att vågen står på 45, än så länge iallafall.. För som sagt, det kunde ju vart värre.

.. 

3 senaste bilderna från instagram, fårisar!

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv, de kan va så förfärligt, de kan va så bra.

Dessa söndagar.. usch säger jag bara.
Har sovit så jävla dåligt under två veckors tid nu så det är hemskt. Drömmer sjukt skumma drömmar hela nätterna och sen vaknar jag upp 2-3 på natten och ibland 6 på morgon också, och kan int somna om. Fan vad less jag börjar bli.

Helgen kom och gick. Och jag har int gjort nånting som vanligt, haha. Nästa helg ska vi dock ha spelning så då lär jag ju göra det iallafall.

Imorgon ska vi spela in en låt i studion så måste komma på en av alla 1000000000 bra låtar som jag ska sjunga. Kommer väl gå sådär, alltid lika positiv.
Denna söndag kommer väl bestå av det vanliga, serier & film och kanske lite onlineteori, men först och främst måste jag städa mitt rum då jag skjutit upp det hela veckan nu, och det syns.

Nu ska jag hoppa ur sängen och ta min medicin och sen kila ner och äta nått.

Senaste från instagram annjohannas

Let the rain wash away all the pain of yesterday

Söndag idag, dagen då man känner sig psykiskt bakis hela dagen, usch.
Idag firar jag & Filip även vår 15 månaders dag, tiden går fort när man är kär!

Helgen har gått fort, har inte gjort nått speciellt som vanligt, haha. Nä men i fredags slutade jag halv 10, hade riskettan 10-12, for till skolan och åt och sen hade jag min första körlektion klockan 1. På kvällen spelade vi in sista snutten av filmen, som tog ungefär 1 1/2 timme, sen for jag till Monica och såg Idol i väntan på bussen hem, övningskörde hem och sen såg jag film resten av kvällen.

Igår for jag till stan med mamma och köpte julklappar med henne & mormor, och ja, de är väl typ det jag har gjort igår, haha.

Idag har jag pluggat teori, och sen har jag inte gjort så mycket mer, gått igenom lite av garderoben.
Har mensvärk från satan, orkar inte, en gång i månaden vill jag fan vara man.. Om 64 dagar blir jag 18, 64 dagar!!! Det är helt sjukt, åldersnoja.. Då ska jag fan göra hål i läppen, tror jag, hade den där piercingen i läppen under inspelningstimmarna och jag måste säga att det känns tomt utan den, haha..

People help the people.

Ni vet den där jobbiga känslan man får när det känns som att allt man gör bara blir fel. När man gör det som känns bäst och det man tror blir det bästa. Alla glada känslor man får när man gjort någonting man tror är bra, och det fina leendet på läpparna som finns där och det behövde inte ens pressas fram, de bara dök upp automatiskt. När du vant dig att le, trivs med känslorna av att du gjort någonting bra, klappat dig själv lite på axeln och känner dig stolt över dig själv, då händer det.. Mitt i allt så vänds allting upp och ner, John Blund slutar komma till dig och du inser att du har gjort världens misstag som inte går att rätta till.. Det går inte ens att beskriva dom känslorna, man känner sig så liten, så ynklig, så vilsen i den här stora världen. 

Folk säger åt dig att resa dig igen, de är bara du som kan förändra ditt liv, göra något åt det, är det inte dags att leva lite? Man ser riktigt hur det står på vissas pannor "Finns", så vad är det som hindrar oss? Vad är det som hindrar oss från att säga allt och ingenting till folk som vill försöka hjälpa till, som vill hjälpa oss som varit starka för länge och ligger i en grop med träningsvärk och inte tar sig upp ensam. 
Är det rädslan som styr? Tänk om dom tycker jag är konstig om jag säger som det är? Tänk om dom tittar på mig med en dömande blick när jag pratat klart och frågar vad det riktiga problemet är? 
Eller är det den där lilla rösten man hör i sitt huvud som säger att man inte ska ta hjälp av andra, riktiga krigare klarar sig själva oavsett hur situationen ser ut. Det är svagt att be om hjälp, ta tag i dina egna problem, för alla andra har ändå sina egna. 
Eller kan det vara den känslan man får när man pratat ut med någon och ser hur alla vill säga samma svar: "Skaffa hjälp"

 Vi är inte dumma, vi vet att andra inte kan leva åt oss. Men vi kan alltid be om stöd och be någon "rita en karta över vårt liv", och vars vi är på väg, så vi får det stöd vi behöver för att kunna klara av det själv sen. Ja, dom kan rita en karta eller rita en sträckgubbe på ett papper och fråga om det ser ut som en smal tomte, men det är VI som måste följa "kartan"  för att nå lyckan i oss själva, för att sen kunna berätta vad som fanns där. Vi kan alltid fråga om råd, andra kan ge hur mycket råd och stöd som helst men det är vi som måste göra något av dom, bestämma om vi ska följa råden eller inte. 

Det är aldrig fegt att be om hjälp, ge det en chans, känns det helt åt fan, ge det en chans till, börjar du bli less? Ge det en tredje chans. Du kan inte sitta och stirra tomt i väggen i väntan på att bli lycklig och må bra. Tänk på att du är värd att må bra och vara lycklig, du är värd ett bra liv. Även om det känns tufft, vägen dit känns lång, Men hur skönt känns det inte sen, hur stolt blir man inte då?, Då när man kan du gå tillbaka till samma stol igen som man satt på för nått år sedan för att stirra in i samma vägg & tänka att du faktiskt är lycklig på riktigt till skillnad från då.